Beslutsångesten när den är som värst

Hej på er! 

Nu var det verkligen längesen jag kluddade av mig här inne må jag säga! Mycket har säkert hänt sen sist. 

Iaf så har vi det här med bröllops planer! Jaaaaa, i April smäller det. En blivande fru Bertilsson sitter minsann och skriver här. Många som skrivit att de vill följa planer osv ang bröllopet och gav mig tips att jag skulle börja skriva av mig i min blogg, kan vara smart! För det är RÄTT tjockt i skallen nu, ni vet " Den kläningen vill jag ha, eller? " " Förätten " eller buffe? Färg, musik.. Jaaa, jag blir knäpp! 

Min blivande man är ju bara sådär jätte gullig som han kan vara också, " Keny, blir den här fin? " Han svarar jaaa det blir jätte fint gumman och fortsätter se allmänt frånvarande ut :P Haha, stackarn.. Vi skulle verkligen behöva ha någon som bestämde åt oss helt enkelt, va simpelt att skulle vara och smidigt. 

Iaf i alla förvirrande tankar så har vi kommit fram till kyrka och (kanske) färgtemat på bröllopet.. Alltså vilken färg dekorationer, tärnklänningar m.m. kommer att gå i. När vi satt och valde färg ( läs jag valde färg, men en liten hint av Kennys tips) så tänkte vi (jag) att vi är ju inte vanliga människor, vi tycker om att sticka ut osv, så min tanke är att inte ha en vanlig färg. Den idéen var toppen tyckte jag, tills jag insåg att det inte är så lätt att få tag i denna färg så det stämmer med dekoration osv. 

Färgerna jag väljer emellan är turkos och lila och som alla vet finns både dessa färger i olika nyanser.. MEn jag slänger upp 2 kort som förklarar exakta färger. 

Denna turkosa

eller denna lila, (som på skon)

Tips tas GÄRNA emot! 

Brudklänning har jag inte kollar så mycket på ännu, vet på ett ungefär vad jag är ute efter men som sagt, så finns det några klänningar på en affär så det är igen idé att försöka bestämma sig i tanken, den låter jag vara öppen för förslag :) 

Sen har vi det här med håruppsättningar! Ja jävlarns jah.. Har sagt åt mina 2 tärnor Katarina & Sandra att de får bestämma själva och både kör på halvuppsatt som läget är nu, jag tänker något liknande till mig själv. Helt uppsatt blir det inte och inte på flickorna heller. ( Jackie & Nova ) 

Sen har vi ju en sak gemensamt jag och min älskling.... Musik...... Vi älskar musik! Elgitarr tänker vi också ;)

En maffig låt kommer att spelas på elgitarr i kyrkan efter det att vi är klara.. Kennys familj består av en hel hög duktiga musiker nämligen ;) 

Sen har vi ju det här med bjudningarna, vad svårt det är att veta vart man egentligen drar gränsen på hur mycket folk man bjuder, verkligen när man tänker på sin egen släkt. Jag menar jag umgås inte med hela min släkt. vi är utspridda över hela Sverige. Det jag tänker är att man vill klara sig ifrån griniga miner för att man inte fått en inbjudan. Som läget är nu, då både jag och Kenny dragit in på gäster rejält är vi allt som allt 73 st. 

Jaa, det här inlägget var säkert lika förvirrande för er som det var för mig.. 

Tack och hej så länge! 

Hur det hela började

Ja väldigt intressant det här faktiskt, sett att många av mina vänner längtar efter någon att dela sina dagar med, jag iaf, är ett riktigt prakt exempel på  ordspråket " när du inte jagar och när du minst anar " 

Hur började det hela? Jo de ska jag förklara för er.... Jag och vännen Sandra var vin sugen ( så som många andra kvällar ) så vi drar ihop en liten fest med 2 till killar, en av dessa killar pratar under kvällen med Kenny i telefon ( för att tillägga visste jag inte alls vem Kenny var ) och han bestämmer sig att vi ska åka ut dit och kolla på när dom skruvar. Sätter oss i bilen och brummar ut till Sofieholm. Jag som är en aning berusad på mitt älskade vin tar bestämda steg emot denna garage dörr, tar tag och sliter upp och säger - HALLÅ! samtidigt som jag säger det kollar jag och Kenny på varandra och blir ståendes i en min ca och bara kollar, jag kommer ihåg min tanke å den va i stil med " men OJ " flinar lite åt honom och går bara förbi för att heja på massa annat folk jag kände.  

En enda gång tilltalade jag Kenny den kvällen och den frågan var - vart är toan? Han svarade inne till höger, så jag hugger med mig Sandra och går in.. Ser ett par tjej skor i hallen och första tanken var : dom där ska då bort dom, lite ironsikt tänkt.. ( Tänkte inte lika dagen efter ) Iaf så går vi ut till garaget igen och inte långt efter åker vi därifrån... Dagen efter åker vi till Orsa och där springer vi på varandra igen, då hade han sin dåvarande med sig och jag tänkte väl inte mer på det utan hade fortfarande samma tanke och känsla som första ögonkastet " oj " Vi pratade inte då heller... 

Det går nån vecka och jag och Sandra sitter hos Fredrik och Jessica ute i vågbro och pyser.. Då plingar det till i telefon och jag får ett mess där det står " snygging " jag skiner upp som en sol och Sandra ( nyfiken som hon är ;) ) frågar va som hänt, jag visar messet och hon skriker rakt ut, det lustiga i det här är att hon och jag pratat ett flertal tillfällen om Kenny. Jag och Kenny pratar vidare på mess och det slutar med att jag och Sandra sätter oss i en bil och åker till lofsdalen! HAHA.... ( Bara jag som gör nå dyligt vill jag också tillägga ). Väl framme så surrar vi en hel del och går sen och lägger oss, kramas hela natten och pratade om väder och vind. 

Dagen efter vaknar jag upp med världspanik! 

Totalt tillt i skallen, jag visste ju att jag var ju redan fast där... Verkligen inte vad jag ville, jag ville inte ha nå seriöst alls och träffade väl egentligen en annan kille, dejta, eller vad jag nu ska kalla det egentligen och Kenny hade väl förhållande han också så det blev tvärtjockt i huvudet och jag fick panik.. 

Sandra som hade sån ångest för att hon vaknade upp i lofsdalen hade pratat med Stig och vela dit.. Det slutar med att Kenny får köra oss till honom senare på lördagskvällen, han vela att jag skulle stanna men jag bara måste ju vara vrång så jag åker tänkte jag. Detta var på lördagen. När vi kliver ut ur bilen hemma hos Stig ger jag honom inte ens en kram utan säger bara hejdå och drar igen dörren och han åker.. 

Inne hos Stig kommer paniken igen - vaaaaad har jag gjort????? jag skulle ha stannat.... 

Väl hemma så hörs vi igen... och sedan dess har det varit vi... 

Det jag vill komma till är att ordspråket är sant... Utan tvekan, varken jag eller Kenny var väl egentligen öppet för nå seriöst... Jag hade bestämt mig för att vara ensam och fortsätta på den banan jag vandra på och han hade väl i stort sett tjej hemma... Kommer ihåg när jag bestämde mig även där och då talade jag om för Kenny att han måste göra klart sitt, de tog en halv dag så hade han packat och bodde ute i stugan tills hon hade hittat lägenhet.. Sen dess har vi i stort sett inte sovit en natt utan varandra.. Han är mitt allt och jag hans och det enda vi är enade om både han och jag är att vi kan då aldrig ha varit riktigt kär förut, någon av oss. Man har trott det, men det har aldrig känt så djupt.. 

Så kanske är det så, att när den rätta dyker upp spelar det ingen roll vad man har? Då faller allt på plats och allt annat blir mindre viktigt.. Så i sånna här lägen undrar man om det egentligen är så dumt att följa sitt hjärta? För det var de enda vi gjorde.. Vi hittade hem... Jag hoppas att alla människor får möjlighet att känna som vi gör.. 

Och jag ser fram emot ett liv tillsammans med denna underbara man....

 

Kram på er.. 

Norge

Hej på er...

Laddas för lite semester hos oss minsann, lite stugliv och några härliga dagar i grannlandet. Ska minst sagt bli skönt att få umgås och framförallt rå om nära och kära :) samt fira min farmor som blir hela 60 år gammal. Grym kvinna det där om jag får säga min mening!

Har även en tjej hemma som är förväntansfull, Norge är ju ett helt annat land ;) spännande minsann.
Samt att hon kommer få träffa större delen av min släkt, vilket jag ser fram emot. Man är ju stolt över henne, riktigt stolt.


Annars har dagen rullat på som vanligt, jobbat åt älskling även idag. Men framförallt bestämde jag mig för att byta lite inriktning yrkesmässigt idag, ett beslut jag gått och klurat på en längre tid men det känns bra och det är huvudsaken det.
Inriktningen kräver hårt arbete och lite omskolning men det fixar jag galant. Låt mig säga såhär, det är svårt att inte vilja starta eget när man lever med en Bertilsson ( skratt ) hur som helst, i min plan kommer jag även gynna min vackra farmor då även hon driver eget. Inriktning på hälsa, exakt som jag planerat.

Min Facebook är även borta, vi får se när/om jag tar tillbaka den.. Även min sprillans nya samsung s3 valde att gå sönder i morse, strunt grejer! Så vad blir det? Jo iPhone igen, såklart... Enbart för att jag är tok vrång :). Så ja, min semester blir väldigt lugnt och skön..... Utan telefon och FACEBOOK ;)


Ser you later!

Det här med hus....

Jaaa, trevligt inte sant? Både roligare och skönare en lägenhet må jag säga, även om jag alltid ansett mig själv vara en " stadsflicka ". Inredning har väl alltid varit något som är lite roligare en allt annat, tyvärr så är jag kanske lite fåfäng där. TYVÄRR!. Köper hellre en lykta ifrån sia bara för märket ( om jag ska erkänna ) 

Dyrt blir det, alldeles för ofta! Iaf, det jag kommit fram till är att jag MÅSTE tänka om där. 

Kommer få jobba häcken av mig om jag ska få till allt i huset som jag vill och bara köpa märkes grejer! 

säger ofta till mig själv - Nettan! tänk logiskt!

Nu har det ju varit lite si och så med huset ute i Sofieholm, då vi inte riktigt har vetat om vi ska behålla det eller om vi ska sälja och köpa nytt. Därför har det väl känts onödigt att börja inreda riktigt där innan man vet. 

Ska väl inte säga att vi är hundra nu heller om vi kommer behålla det, men över vintern blir det så iaf och det vi är enade om jag och min kärlek är att ska vi sälja ska vi köpa nå värre, värre hus, bättre läge, eller bygga ett sprillans nytt , vad kommer med det? JO det ska jag verkligen förklara för er, dyrare lån! 

Iofs har jag hittat mitt drömhus egentligen.. Det har allt vi behöver, ser riktigt bra ut och har dessutom ett toppen läge alldeles vid vattnet, just nu har vi lite av en mäklarutsikt, man lär stå på rätt ställe för att se havet. Men inte ska vi klaga.. Riktigt fint ute i Sofieholm också och inte alls är det nå fel på huset. 

Men ja, nått som är vårat skulle sitta på sin plats :) 

Annars då? 

Full fart, kan väl säga att jag jobbat åt älskling idag, drygat mig hela dagen och sagt chefen till honom ;) lite roligt är det eftersom han inte alls vill utspegla sig för att vara nån chef eller nå viktigare en någon av sina anställda. Vilket säkert är skönt för hans anställda! =) 

Som nämnt i tidigare inlägg, det händer mycket nu!

Kram på er

Ny tid

Hej på er!

Nu är det sådär jätte längesen man skrev av sig här igen, tänker heller inte lova att jag kommer bli nå bättre på det :) Mina dagar är fylld av det jag älskar mest, ingenting annat är så viktigt som just det! Min familj.. Mitt allt..

När man sitter och tänker på allt i det stora hela är det ju rätt så roligt ändå, vilket förändring! Till det bättre, såklart.. Men ändå kanske en rätt oväntad förändring för lilla mig ( eller vad säger ni ) iaf, det jag kan säga är att jag ångrar inte ALLS det, tvärtom... Kan bli lite pinsamt när jag tänker på hur man faktiskt levde förr, varje helg var det fest.. Fest, fest, fest... Egentligen inte för att det var speciellt kul, utan enbart för att det var en form av vana.. Det var många söndagar man låg i soffan med ångest och trånade efter ett annat liv..

Sen så sa det pang, när jag minst anade det och sen dess har jag varit såld och kommer att förbli.. Går inte på nå vis komma i närheten av att kunna förklara med ord vad jag älskar denna man, min man! Han har lärt mig så otroligt mycket och det finns ingen människa som har ett så stort och varmt hjärta som min älskling har.  Jag har blivit varm, jag kan och framför allt vågar visa känslor på ett sett jag aldrig gjort tidigare. Det har jag honom att tacka för.  Sen mina bonus döttrar, ja vad ska man säga.. Pustar ut och hämtar andan när jag tänker på dem, vackra små liv.. Är så glad att jag får vara en del av allt, få se det här och få känna det jag känner.

Jag själv har växt upp mestadels utan min biologiska far, han har alltid funnits men vi har inte haft nån vidare kontakt under min barndom och tonår, men de gånger jag försökte så slutade det tyvärr med att det som kanske satte stopp för vår relation var pappas " tjejer " på ett eller annat vis.. Hursomhelst så är jag glad för den erfarenheten idag då jag ser, verkligen hur viktigt det är att visa mina bonusdöttrar att dom ALDRIG kommer störa, tvärtom.. Ser inget hinder i att jag skulle älska dem som om de vore mina egna.. För så är jag uppväxt, min " platspappa " som varit ilag med min mor i snart 15 år, har aldrig sett skillnad på oss, det har aldrig hänt.. Han älskar mig som sin egen och önskar kanske många gånger att så skulle vara fallet.

Ja, det är mycket kärlek nu =) men i det stora hela är det väl det allt går ut på tror jag! Jag har då aldrig känt ens i närheten av de jag känner idag och jag skulle nog aldrig bli människa om det försvann.




Förövrigt händer de lite på alla fronter just nu... Yrkesmässigt, privat, m.m. Så det är väl helt enkelt dax att ta nya tag =) och välkomna en Ny tid 


Kram på er! 

Jag älskar er!